Frankrike 2019

Sanny's

En sida om min stora hobby.

Så var det dags för årets andra resa.

Denna gången tänkte jag mig en resa till Frankrike igen. Det var några pass som jag hade missat och alptoppar jag ville åka för första gången och andra som jag kunde tänka mig att köra ännu en gång.

Som vanligt när jag ska iväg så har jag bråttom att hoppa upp på hojen så fort semestern har startat och denna gången var ju inget undantag. Fredagens båt hann jag inte med så jag tänkte ta lördagsbåten från Malmö till Travemünde som avgår efter lunch. Tyckte detta var en smart idé när jag bokade båten, då kunde jag ta det lite lugnt och prata lite med frun innan jag åkte men efterhand som jag tänkte på det mer och mer så insåg jag att detta kanske inte var så smart ändå. Båten kom ju inte till Travemünde förrän 23.00 på kvällen, så vad skulle jag göra då? Komma in på en camping går ju inte, dom är ju stängda, hotell är ju ingen idé så sent på kvällen så jag kom på den smarta lösningen att jag sover lite på båten så är jag pigg och alert för en nattkörning på autobahn. Då hinner jag ju komma en hel del mil innan dagen kommer och då är det ju bara att mata på.

När klockan var närmare två på natten insåg jag att detta var en fruktansvärd dum idé. Det var kolsvart, hastigheten är hög och det varnas för rådjur på vägtavlorna hela tiden längs vägen och jag vet sedan tidigare att det är lite si och så med viltstaket längs autobahn.

Jag tog ett vettigt beslut och åkte in på ett rastställe och där hade jag turen att träffa på ett gäng Holländska hojåkare som höll på att slå läger för natten, så jag frågade om jag kunde göra dom sällskap så jag slapp ligga ensam och riskera några konstigheter från en del fult folk som åker omkring och letar efter ensamma resenärer på rastplatser. Självklart fick jag det så jag tog fram liggunderlaget och sovsäcken och sov resten av natten under bar himmel. Otroligt vad gott jag sov den natten.

Vi vaknade till vid halvsju och gick och köpte lite frukost som vi åt tillsammans innan vi sa hej då till varandra och körde vidare. Jag hade kommit norr om Osnabrück under natten så det var bara att mata på för att sluka mil. När jag närmade mig Kassel så började skyarna bli mörkare och mörkare och efter att ha passerat Kassel öppnade skyarna sig ordentligt. För en gångs skull hade jag varit förståndig och stannat i tid för att ta på mig regnstället och regnhandskarna så när regnet kom så var det bara att köra vidare.

En rolig grej hände när det regnade som värst. Det var inte speciellt kallt, men det regnade ordentligt och jag låg i ca 110 km/h när jag blev omkörd av ett stort gäng HD-folk med västar på sig. Dom kom körande i T-shirt, väst och jeans fullständigt ignorerade regnet och körde om mig i högt tempo utan några som helst tankar på att stanna till och invänta bättre väder eller sätta på sig regnställ.

Regnet höll på av och till, mest till hela dagen och en bit in på kvällen så det var väl en sådär start på denna resan.

Planen var att under denna andra dagen skulle jag hinna ner till Morbier för att slå upp tältet där för natten. Under tiden jag körde i Tyskland på autobahn så såg det ut som att jag höll tiden bra, men så fort jag passerade in i Frankrike och Mulhouse så hade jag ställt om gps:en till "undvik motorväg" och då tappade jag tid i rasande fart. Dom Franska mindre vägarna är nämligen uppbyggda som så att det är 80 km/h på landsvägen, sen när du kommer till en by eller samling med hus så sänks hastigheten till 70 km/h en stund innan byn för att gå ner yttligare till 50 km/h när du passerar stads/bygränsen för att sänkas yttligare till 30km/h inne i centrum eller förbi skolor mm. Och det finns många små byar och samlingar med hus som motiverar denna fartbegränsningen.

Detta ihop med regnet och den tilltagande skymmningen gjorde det inte varken lätt eller roligt att köra. Det som fick mig att bestämma mig att avsluta dagen tidigare var att jag passerade ett rådjur som hade frambenen på vägen och bakdelen i diket och jag såg den inte förrän jag var jämte den och den hoppade till och vände tillbaka till skogen.

Då var det dags att stanna tyckte jag, så fram med gps:en och knappa in närmsta camping som låg längs vägen och sedan följa gps:en dit. Som tur var så var det bara ca 20 km till jag kom till en liten by som hade en camping i närheten.

När jag väl satt upp tältet och börjat laga mat så slutade det att regna och det var det sista jag såg av regnet för denna resan.

Som vanligt en liten bensträckare när jag kommer ner mot Skåne

Känns som att jag börjar kunna det här med att stå och vänta på färjor.

Första semesterölen. Det är något visst med den.

Så kan man sitta på däck och avnjuta denna utsikten under tiden

Vägen ner genom Tyskland är ganska händelselös om man kör autobahn.

Andra natten, första tältuppsättningen.

Flaggan sitter uppe också. Det brukar vara en ganska bra sällskapsstartare att ha flaggan uppe. 

Många som vill diskutera var man är ifrån. Jag har hört allt från Norge, Danmark, Finland och Åland men de flesta vet faktiskt var jag är ifrån.

På en promenad efter maten hittade jag en liten flod som gjorde att jag längtade efter flugfiskegrejerna igen.

Det märks att man börjar komma till mer kuperad terräng nu i alla fall.

På morgonen hade det börjat at klarna upp. Det var bara på bergstopparna som molnen envist hängde sig kvar.

Men det var ju det sista jag såg av regnet för denna resan. 

Dag tre. Nu börjar den egentliga semesteråkningen. Inte en motorväg så långt ögat når på flera dagar utan bara körning på småvägar i lugnt tempo och bara njuta.

Efter en koll på gps:en så såg jag att jag låg 16 mil efter schemat och det kör man inte ikapp på dessa vägar. Jag hade inget behov av att göra det heller, det är inte första gången mina planer falerar, jag tror faktiskt inte att mina planer har hållt någon gång jag varit ute. Det finns alltid någon plats att titta på man inte har räknat med, en väg som ser roligare ut än den man har planerat, nya kompisar man träffar på campingen och dricker för många öl på kvällen med så man inte kommer iväg förrän sent på förmiddagen. Ja, det finns hur många anledningar som helst att mina planer inte ska gå i lås och det händer hela tiden. Så varför hetsa upp sig över detta, det är bara att köra enligt gps:en och samtidigt veta att det är inte sista gången som planerna falerar, men man har ju semester så varför stressa över detaljer. 

Men denna dagen var planerad att komma fram till Alperna och gärna köra över några alppass också, så det var bara att sätta sig upp på hojen och dra iväg.

Små sköna vägar och en och annan gammal borg denna dagen

Det börjar märkas att man kommer högre och högre upp.

Det blir mer och mer kuperat hela tiden

Och när man kommer ut ur skogen så ser man att man är på högre höjd nu

Utsikten börjar bli bättre och bättre

Tycker det är häftigt när molnen håller sig kvar över bergstopparna

Andra natten i tältet.Jag passerade Albertville och såg en campingskylt.

Magen kurrade efter öl och vem är jag att sätta mig upp mot magen så det var bara att följa skylten, sätta upp tältet och öppna första ölen.

Efter det så öppnades ett par till för nu var temperaturen över 30 grader

Fram till nu har jag hållt mig i de lite mer lägre områdena då jag redan har kört över de passen som har varit i området. Köra alppass är väl ganska roligt, men jag tröttnar ganska snabbt på serpentinvägar. Full fart framåt, broms, lägg ner, lyft upp hojen med gasen, full fart framåt, broms, lägg ner osv osv. Det är ganska roligt en stund, men för mycket av det blir ganska tröttsamt och långtråkigt. Håller man sig i de lägre områdena så är det långa svepande kurvor och underbara mc vägar. Men tanken var ju att klättra över några av dom så idag är det dags.

Konstaterade att det inte blev för många öl på kvällen utan att jag kunde köra vidare utan några problem. Packade ihop tältet och var iväg innan nästan alla på campingen hade vaknat.

Så är det alltid för mig. När man jobbar så går jag upp klockan 4.30 och när jag är ledig så säger kroppen till att nu är det dags att vakna och då är klockan aldrig mer en sex på morgonen. Finns ingen chans att sova mer så efter att jag gjort morgontoalett, packat ihop allt så är klockan före sju och jag är iväg igen. Då förstår ni allihop att det inte blir så många öl på kvällen om man ska kunna köra hoj vid den tiden. Det är många campingar som jag har fått bryta mig ur för att dom inte har öppnat bommarna ännu när jag ska ge mig av.

Men å andra sidan så är det härligt att köra hoj nere i Europa tidigt på morgonen innan alla har vaknat och luften är behagligt sval och skön.

Nu börjar temperaturen krypa upp mot 30 grader, men inte över på dagen så det var varmt och härligt att åka omkring och se sig om och stanna lite varstanns för att ta kort eller fika lite.

Liten paus för att dricka lite vatten är aldrig fel

Nu börjar det bli varmt och skönt

Det är inte så mycket vatten i floderna, men det var mer vatten än när jag var här förra gången.

Då var dom helt torra.

Nu börjar det branta till sig ordentligt när jag kom fram till första alppasset. Col du Galipier, men först något lägre pass som ska passeras först.

Härligt när vägen går längs bergssidorna och sedan kommer några serpentiner för att sedan svepa vidare i härliga böjar.

Tar en liten stund att komma in i körningen med full packning på, men efter en kort stund så sitter nerläggen perfekt i böjarna.

Älskar att stanna till vid vägkanten och kolla in cyklilsterna när dom kommer frustande för att sedan hoppa upp på hojen och dra förbi dom med ett bröl.

Ibland stannar man ju för utsikten också

Oftast är den ju inte helt fel.

Första lilla passet avklarat. Col du Telegraphe. Inte så högt men många goa kurvor och svängar samt en fantastisk utsikt över bergen.

Som vanligt mycket cyklister ute och flåsar sig upp för berget, men ovanligt lite husbilar som stoppar upp det hela. Kan vara att jag var här tidigt på morgonen, husbilsfolket låg ju och sov när jag länmade campingen.

Nu är det bara att stå och beundra utsikten en stund, ta några kort och morsa på alla hojåkare som kommer och fara iväg igen.

Sen tar vi oss an nästa pass, Col du Galipier.

Det ser ut som en klarblå himmel, men samtidigt är det soldis också

Fikastället och träffpunkten på Col du Telegraphe. Här och på andra sidan vägen samlas hojåkare och utbyter åsikter om hur en kurva ska tas på rätt sätt med hojen

Upp mot Col du Galipier

Många härliga kurvor upp till toppen

Det där med vägräcken är dom inte så noga med på sina ställen

Vägen slingrar sig sakta upp genom dalen för att sedan övergå till serpentiner

Ibland är det svårt att följa hur vägen går när man ser den uppifrån

Man får träna kurvteknik i alla fall

Framme på toppen

Här var det lite mer hojåkare och annat folk, men nu är ju klockan lite mer på dagen.

Flera sällskap som stog och hejade på cyklisterna som kämpade uppåt.

I korsningen där nere kan man välja att åka genom tunneln eller åka över berget.

Vem fan vill åka tunnel genom berget?

Nu när jag tagit mig upp för Col du Galibier så var det dags att ta sig ner också. Samma sak som uppför men man behöver inte gasa så mycket.

Nästa mål var Col de la Bonette, ett av de högsta passen i Europa enligt många men den tårformade vägen som går runt toppen av Cime de la Bonette är i alla fall Europas högst belägna asfaltsväg på 2860 m.

Vägen dit är cirka 15 mil och man passerar massor av skidorter på vägen dit, en del mer eller mindre kända orter.

På vägen dit såg jag även resans enda olycka. En mc hade gått av i en ganska svag kurva på grund av att en mötande bil körde om en annan bil, då blev det ingen plats kvar för hojen. Stannade naturligtvis och frågade om jag kunde hjälpa till, men det var redan tillräckligt med folk där som gjorde vad dom kunde. Man såg bara ett hål bland träden där hojen hade slagit av flera träd och landat väldigt långt ner i ravinen, även föraren låg där nere. Hur det gick för honom vet jag inte, men räddningsfordon var på väg så det fanns ingen anledning för mig att stanna kvar och vara ivägen för räddningspersonalen. Även chockade kompisar till mc föraren samt bilisterna var på plats.

Av respekt för de inblandade så tog jag naturligtvis inga kort på denna händelsen.

Efter detta så blev det en betydligt lugnare resa neråt och man får sig en tankeställare när man ser en sån här olycka.

Cirka en mil innan Barcelonnette så är korsningen där man svänger av mot Col de la Bonette och jag var där redan vid lunchtid så jag bestämde mig för att åka in till stan och se om jag hittade en camping för det var här jag hade planerat att övernatta. Camping var lätt att hitta, det fanns flera stycken så det var bara att checka in på en av dom, slänga upp tältet och kasta in all packning där så att man hade en liten lättare hoj att baxa runt med när  man skulle upp till topps igen. Passade även på att äta lite lunch när jag ändå var här nere i stan.

Passade även på att fylla upp vattenflaskorna så att jag hade vatten att dricka vid stoppen.

Ibland stannar man bara och stirrar

Framme i Barcolinnette. Snabbt upp med tältet, in med packningen, fylla på vattenflaskor, äta lunch och sedan iväg igen

Just det ja, flaggan måste ju upp också. Den fick vara nerstucken i marken medans jag var borta.

En bit in på starten av Col de la Bonette.
Det går ganska kraftigt uppför ganska omgående

I början är det ganska långt mellan serpentinerna. Det kommer att ändras

Älskar de här mer svepande kurvorna

Här var det långt ner till botten

Där nerifrån någonstans kom jag ifrån

Kul att kunna titta bakåt och följa vart man har kört

Sista backen innan toppen

Uppe på toppen av Col de la Bonette.

Det var många kurvor innan jag kom upp hit, men nu är jag här.

Utsikt från toppen

Många hojåkare som pustade ut innan det är dags att åka ner igen


Hondan ville vara med också

Det går ju att ta sig lite högre upp, fast då till fots.

Det var inte aktuellt med mc kläderna på sig. Jag nöjde mig med att ta kort på dom som var där uppe.

Och nu åker vi neråt igen

När jag påbörjade nerfarten så inträffade det första missödet jag har haft under alla mina resor.

Nära toppen, på den smala delen av vägen fick jag möte med en bil. Han var väldigt rädd för kanten och låg väldigt mycket i mitten på den smala vägen så han trängde ut mig mot bergskanten och ut i gruset, eller skärvorna kanske man mer kan kalla det. Helt plötsligt pyste det till och luften i framhjulet försvann på bara några sekunder. Som tur var så var jag ju inträngd och alltså hade bromsat in ordentligt annars hade det ju kunnat gå riktigt illa. Å andra sidan, hade bilen hållt ut till höger ordentligt så hade detta aldrig hänt.

Medan jag stog där och förbannade alla bilförare och alla abdra jag kunde komma på så var jag i alla fall glad att jag inte hade lagt ur punkalagningssatsen när jag tömde väskorna nere i stan. Som tur var så ligger ju den satsen i väskan som är över skyddsbågarna framme under tanken.

HItta hålet var inga problem, det var ett 15-20 mm långt jack i däcket. Det fick mig att fundera på om jag hade lagningskorvar så det räckte till detta hålet. Jag hade ju hjälpt två andra hojåkare genom åren med punka så jag var osäker på hur många jag hade kvar. Fram med grejerna och började stoppa i korvar. Tre stycken började jag med, men det räckte inte. Nu hade jag bara en kvar så det gällde att placera den rätt.

Det gick ganska hyfsat. Luftflödet minskade betydligt men luftbubblor bubblade så muntert när jag la på lite saliv för att kolla. Jaja, det är tur att jag har med en minikompressor så den fick jobba på under nedfärden. Fick stanna tre gånger till innan jag kom ner från berget och in i stan igen.

Under nerfärden funderade jag på hur jag skulle lösa detta problemt mitt uppe i alperna. Ska jag bli tvungen att ringa en bärgare som får ta hojen till någon större stad med mc verkstad eller ska jag åka själv och pumpa med kompressorn titt som tätt? Beslutet blev ganska lätt tyckte jag, det är ju därför man har försäkring på hojen för att lösa sådana här problem, så bärgare får det bli från campingen.

När jag satt och muttrade för mig själv så funderade jag på en liten lokal jag sett direkt när jag kom in i Barcelonnette. Det stog ju Sport Moto på väggen och var det inte en motorcykel målad där också tro?

När jag kom in i stan hittade jag huset med en gång och visst var det en hoj målad på väggen. Det var ju bara att åka in på vinst och förlust. Klockan började närma sig halv sex så det är ju ingen större chans att det är öppet, även om det skulle vara det så är ju chansen att dom har ett framdäck till min hoj hemma på lager försvinnande liten.

När jag kom in på gården så såg jag att portarna till verkstaden var öppna och där höll en äldre gentleman på med att byta däck på en annan hoj.

Gick in och försökte prata med farbrorn, men han kunde bara franska så jag pekade på framhjulet på den hojen han höll på med och pekade ut mot min hoj. Han muttrade något och följde med mig ut för att  titta på min hoj. Efter lite mer mutter och kontroll av dimensioner så gick han in på verkstaden igen och ut i förrådet, efter en stund kommer han ut med ett framdäck av exakt samma fabrikat och dimension som jag hade på min hoj. Oui, var det enda han sa och så tecknade ha 5 min medan han gör ordning den hojen han höll på med.

Visade sig vara en tysk som hade råkat ut för exakt samma som mig och lagat sitt däck på samma sätt jag gjorde och med liknande resultat.

Rätt vad det var så fick han upp min hoj på centralstödet och under med en domkraft för att lätta framhjulet och sedan så stog jag bara och häpnade. Jag har aldrig sett någon skruva av bromsok och däck så snabbt för att sedan skifta däck, balansera och montera tillbaka det. Det tog inte många minuter och sedan var det betalt och klart att köra igen.

Fick möjllighet att prata med den andra mekanikern på verkstan som kunde lite engelska och frågade hur det var möjligt att skifta så snabbt. Det visade sig att farbrorn hade varit proffsmekaniker i ett racingstall i många år så skifta däck var något han gjrde i sömnen.

Försäkringbolaget får vänta ett tag till på mitt ärende och för att fira att detta löste sig så snabbt och bra så stannade jag till vid Carrifour och köpte mig ett gäng öl och åkte till campingen för att fira.

Hojen inne hos den snabbaste mekanikern jag någonsin sett

Nu var det dags att ge sig av åt ett annat håll och ställa in siktet på bland annat, Parc Naturel Régional du Vercors, Parc naturel régional de Chartreuse samt Parc naturel régional du Massif des Bauges.

Det blir en bit västerut för att sedan vika av norrut på småvägar och sakta jobba sig längre norrut.

Var så himla glad att det hade löst sig så bra med framhjulet så det var med ett leende jag fortsatte min resa mot nya mål.

 

Bergen i den här regionen är inte lika höga som i alperna men häftiga nog ändå.

Vyerna är det inget fel på i alla fall

Vägen går längs berget och följer ravinen hela tiden. Ibland längre upp på berget, ibland längre ner

Här är nog ingen ide att försöka fiska i alla fall

Nu är det så varmt så nu får man stanna och vila i skuggan

Då och då kommer man till de här härliga turkosfärgade sjöarna

Nu börjar det bli stekande hett här uppe i bergen

Och så mina härliga moln uppe på topparna

Det är så här mina kurvor ska vara istället för serpentiner

Eller så här

Ibland undrar man vad som hänt i naturen. Hur har klippblocken hamnat här. Eller så är jag bara ensam inne i hjälmen med mina konstiga tankar. Vem vet?

Ibland när man kört på platta marken en stund tycker man att man kör nere på havsnivå tills man kommer fram till nya berg och inser att man nästan tittar ner på dom

När man kommer körande och ser det här framför sig så inser man att man kommer att ha roligt om en stund igen

Och roligt blir det

Uppåt uppåt uppåt

Det var en rolig väg. Breda serpentiner som man kunde ta med lite fart och mycket nedläg

Hondan får vila lite ibland

Nu börjar jag komma in på spännande vägar

Härliga kurvor, men inte läge för hastighet och nerlägg

Detta kallar jag för en skymd kurva

Det är långt ner till botten av ravinen. Ramlar man ner här hinner man ringa hem till frun och säga hej då innan man träffar botten

Lika spännande varje gång att smyga fram till en sån här kurva och kolla om man får möte

Man går inte gärna in i denna kurvan med nedlägg

Framme i Morbier. Fick till och med samma plats som förra gången jag var här. Men förra gången jag var här så höll jag på att elda upp hela campingen när gasoltuben sprack under matlagning. Efter den resan så har jag alltid med mig en liten brandsläckare ifall det händer igen för mig eller någon annan

Sista ravinen att åka igenom innan jag kommer ut på slätten. Jag följer planen att inte åka motorväg i Frankrike alltså snirklar jag mig norrut på småvägar och genom småbyar

Inte ett berg eller en ravin i sikte. Nu åker jag omkring i jordbruksmarker och snart lämnar jag Frankrike och åker in i Tyskland igen

Sista rasten i Frankrike

Lunch längs autobahn med Franska varor. Jag har hittat små minipizzor på Lidl i Frankrike som jag tycker är hysteriskt goda. Nästan varje gång jag ser en Lidl i Frankrike måste jag gå in och kolla om dom har några kvar. Två såna pizzor och en flaska juice är en perfekt lunch, eller frukost eller middag. Okej, jag älskar dom.

Framme på campingen i Travemünde. Jag skulle ta färjan lördag morgon så det var bra att tillbringa natten här. Funderade på att åka in till stan och fixa några öl när jag såg att utepuben serverade öl för 1,80 euro.

Jag åkte inte in till stan 

Stövlarna hade gjort sitt för denna gången sa dom

Ännu en färjekö. Undrar hur många jag stått och väntat i nu?

Sista blicken på Travemünde. Undrar hur det är att sitta i en sådan stol på semestern istället för i sadeln på hojen

Sverige

Efter att ha kommit iland i Trelleborg och snirklat mig förbi alla bilar i hamnområdet så var det bara att ge gas och åka hemåt. En resa på 36 mil tog faktiskt ovanligt kort tid. Kan det vara att jag hade autobahntempo kvar i kroppen eller hade jag bara hemläntan tro?

Kom hem 21.00 så det mesta fick vara kvar på hojen till dagen därpå, då det blev persedelvård, hojtvättning och diverse andra rengöringar.

Frankrike överaskar igen med sina vägar, sina berg och raviner och fantastiska natur.

Jag vet inte om det är jag som har haft tur, men efter denna fjärde resan till Frankrike har jag bara träffat på trevliga, hjälpsamma Fransmän. Visst har vi haft problem ibland att förstå varandra, men med gester och ett leende så har vi alltid kommit överens och förstått varandra till slut.

Som en Engelsman, bosatt i Frankrike sa till mig, Frankrike slutar aldrig överaska hur länge du än kör där. Jag är nog benägen att hålla med.

Jag kommer att vara tillbaka snart igen.