Tjeckien 2018

Sanny's

En sida om min stora hobby.

Tjeckien och MotoGP i Brno 2018

Då var det dags för årets resa. Nu blir det ju kanske inte någon direkt touringsemester utan mer en resa på hojen till Tjeckien och MotoGP i Brno.

Det var en resa jag väntat på i många år, men av en eller annan anledning så har den aldrig blivit av förrän nu.

För att inte planera in något annat så höll jag ögonen på programmet på MotoGP:s hemsida och så fort det var spikat så bokade jag biljetter.

Nästa frågan var ju, vilka biljetter ska jag ha? Vilka sektioner vill jag gå omkring på och kika? Och framför allt, var ska jag bo? Att jag skulle bo i tält var ju självklart, det gör jag ju jämt. Men det finns ju en uppsjö av campingar att välja på, vanliga standardcampingar och tillfälliga campingar som dyker upp endast under MotoGP. Det jag hört från folk var att ju närmare banan man bor desto mindre kommer man att sova på grund av vilt festande och sporthojar ylande på varvstopp hela nätterna. Det gjorde ju inte mig så mycket i och för sig då jag ville uppleva allt nu när jag äntligan skulle få uppleva allt detta på plats.

Men då fick jag syn på när jag var inne Brnobanans hemsida att dom hade något som dom kallade för Motocamp A. En camping inne på banområdet, endast för hojar och endast för tält. Bevakad parkering dygnet runt, eget mattält, eget öltält samt livemusik på kvällarna. Som grädde på moset så ingick även en guidad tur på egen hoj runt banan under lördagkvällen.

Sagt och gjort, detta bokades omedelbart och biljetterna kom på mailen snabbt efter betalning. Nu fanns det ingen återvändo, nu skulle jag dit.

Färja bokades på samma gång. Denna gången valde jag att åka Trelleborg-Rostock på natten så att jag var framme i Tyskland klockan 6,30 på morgonen, då hade jag hela dagen på mig att i lugn och ro åka genom Tyskland och även en bit in i Tjeckien innan det var dags att slå läger för natten.

Eftersom jag bokade så tidigt så blev det en lång väntan innan det var dags att åka, men till slut gick tiden och det var dags att åka.

Dagen kom alltså när jag kunde sätta mig på hojen och åka iväg. Båten skulle inte gå förrän vid midnatt så det var ingen brådska att komma iväg, men till slut kunde jag inte hålla mig längre utan satte mig på hojen, vinkade hej då till frugan och for iväg mot Trelleborg.

Eftersom jag åkte iväg så tidigt så blev ju väntan längre nere vid färjeläget längre, men jag var ju på väg så det gjorde inte så mycket. Läsplattan var laddad med nya böcker så det var bara att hitta en bra plats att sitta på och läsa lite bok.

Överfarten var lugn och vädret perfekt under resan. Det enda jag kanske ångrar lite var att jag inte bokat någon hytt så det blev att hitta ett ställe man kunde försöka sova på någr atimmmar medans natten gick. Det blev en plats bakom en stolsrad där jag kunde lägga mig mot väggen och sova några timmar, Det gick faktiskt riktigt bra och jag sov gott fram till klockan 5,30, em timme innan vi skulle komma fram. Får hoppas att jag inte snarkade för mycket under natten, men det var ingen som blängde allt för mycket på mig när jag vaknade så det gick nog ganska bra.

Efter att vara en av de förtsa som åkte av färjan var det bara att ställa in siktet på Berlin och börja mata mil i lugn och ro.

Möttes av en fin soluppgång när jag gick upp på däck efter att ha vaknat.

Stannade som vanligt efter en stund för att se om allt satt fast ordentligt.

Det var varmt redan när jag åkte av båten klockan 6,30 på morgonen och det blev bara varmare och varmare under dagen. När jag passerade Berlin var det redan över 30 grader och det blev fortfarande varmare. Nere i Dresden var det 34 grader och när jag passerade gränsen till Tjeckien var det 36 grader. Jag visste ju, efter att haft koll på väderleken över Brno att det skulle bli en varm vecka, men jag hade nog glömt av hur varmt det är i mc-kläder när det går över 35 grader. Speciellt när man åker genom städer och stannar vid trafikljus blir det enormt hett och får man stå en stund så fläkten går igång på hojen så man får den värmen på sig, då undrar man ibland vad det är man håller på med.

Men nu har jag lovat mig själv att aldrig slarva med skyddutrustningen när jag är ute och reser (inte annars heller) så det är bara att gilla läget, stanna ofta och dricka vatten och vara glad att man är på mc-semester och att det inte regnar.

Jag passerade gränsen till Tjeckien via den lilla staden Hrensko och där stannade jag en stund för att växla till mig lite Koruna och få lite att dricka.

Noterade att det pågick en livlig gränshandel med många butiker och stånd som sålde allt möjligt. Noterade även att dom hade ett par bordershop liggande längs gatan. Kan det vara så att Tyskarna åker hit och handlar precis som vi Svenskar åker till Tyskland för att göra samma sak? Detta får undersökas närmare på hemvägen för nu har jag ingen lust att stå still längre i denna hettan utan det är bara att hoppa på hojen igen och fortsätta åka.

Vägen går vackert längs floden Elbe där gränsen mellan Tyskland och Tjeckien går mitt ute i floden. Massa flodbåtar och turistbåtar samt färjor åkte fram och tillbaka överallt.

Stora vägen fortsätter söderut längs floden, men jag valde att ta en liten väg upp i bergen istället. Då hamnar man i Bohemien Swizerland National Park. Ett skogs och bergsområde mellan Tyskland och Tjeckien som verkar vara väldigt välbesökt av vandrare mm. I början av vägen, i några kilometer var det parkeringsplatser vid sidan av vägen och dom var knökfulla allihopa, men efter ett tag så avtog det och skogen tog vid. Vilka fantastiska lövträdsskogar jag åkte igenom blandat med barrträds- områden och berg och dalar. Inte alls som i Alperna men otroligt vackert ändå.

Det enda som inte var vackert var kvaliteten på vägarna. Dålig asfalt blanat med stora hålor och emellanåt lite lagningar här och där. Det såg nästan ut som småvägarna i Sverige, fast kanske lite sämre skick ändå.

På flera ställen höll dom på med att hugga upp asfalten runt alla brunnslock på vägen. Här behövdes det inga arbete pågår skyltar utan man ställer en kon på brunnslocket och så är det bra med det. Tyvärr så körs ju dom där kornerna ner och då ser man inte att det är cirka 30 cm hål i asfalten runt alla brunnarna och att åka in i ett sådant med hojen är nog inte att rekommendera. Så ser man ett brunnslock så håll undan.

Gps:en ledde in mig på en del spännande vägar, men det är ju inte dens fel. Det var ju jag som hade lagt rutten i Basecamp så jag kunde ju bara skylla på mig om jag hade något emot det, men det hade jag faktiskt inte.

På eftermiddagen kom jag fram till den lilla byn Doksy och hittade campingen som jag lagt in i gps:en med en gång. Faktiskt en riktigt trevlig camping inne i en tallskog som gjorde att man hade skugga hela tiden men också att man, hur man än gjorde låg och sov på en jävla tallkotte.

Här fick jag en första föraning om hur det var i Tjeckien. Det var en relativt stor camping, men inte enorm. Trots detta hade dom sju stycken ölhak inne i campingen.

14 kr för en 0,5l öl var ganska överkomligt så det blev några stycken efter att tältet var uppsatt.

40 kr för middag var ju ganska överkomligt så gasolköket fick ligga kvar nerpackat i packväskan denna kvällen.

När det gäller toaletter, tvätt och dusch så kan man väl, om man vill vara snäll att det syntes att jag var i en fd rysslandsstat, men efter ett antal öl så gjorde det inte så mycket.

Och nu kommer jag in i Tjeckien

Strax efter gränsen mellan Tyskland och Tjeckien i den lilla byn Hrensko

Floden Elbe. Gränsen mellan Tyskland och Tjeckien.

Härliga små vägar i bergen fast det gäller att hålla ögonen öppna efter stora hål i vägen.

Helt plösligt öppnar det upp sig och man åker genom ett öppet landskap för att efter en stund dyka in i skogen igen.

Tältet är uppe, svenska flaggan vajar från hojen, puben ligger i bakgrunden.. Var tror ni att jag är?

Efter en natt i tältet så fortsätter färden via småvägar mor Brno.

Stora skogar blandas med öppna fält av enorma storlekar gör att man inte tröttnar på naturen när man åker här.

Tror faktiskt inte det var under 25 grader någon gång under natten, detta gjorde att man sov på sovsäcken, inte i den. Värmen steg snabbt under förmiddagen och var ganska snabbt uppe i 35 grader. Ännu en dag i svettiga armhålors tecken.

Färden var nu inriktad på Kutna Hora och benkyrkan som ligger där. När jag kom dit under förmiddagen så låg temperaturen på 37 grader enligt displayen, men jag hittade en skuggig plats att parkera på intill kyrkomuren. Ställde hojen och gick in genom muren och fram mot kyrkan.

Vad hittade jag förutom en kyrka därinne? Jo, en enormt lång kö av japaner som skulle in i kyrkan och titta och dom hade ordnat upp kön så fint som bara japaner kan göra, men dom hade lagt kön på solsidan av kyrkan, inte skuggsidan. OK.....Då vet jag i alla fall vilka som åkte med dom två turistbussarna som stog utanför.

Efter att ha stått en stund och tittat på hur långsamt kön gick framåt beslutade jag att det inte var värt att stå i den kön i solen och vänta. Det enda som skulle hända då var att dom skulle ha ännu ett skelett i kyrkan, men detta skelettet skulle ha ett mc-ställ på sig. Nu hade jag ju inte ambitioner att förstöra kyrkan med mitt skelett så jag knödde mig fram genom artiga japaner och sköt av några bilder med kameran så att jag kunde gå tillbaka till hojen och vattenflaskorna.

Stötte på lite konstiga formationer längs vägen mot Kutna Hora.

Hade lite svårt att avgöra om det var väder och vind som skapat detta eller om det var fåglar eller något annat djur.

Trevliga vägar med lite trafik. En och annan cyklist stötte jag på, men väldigt lite bilar i detta området.

Väldigt svårt att ta bra bilder hade jag, i detta solljuset.

Ibland öppnar det upp sig så att man får lite utsikt också.

Det gäller att ha tungan rätt i munnen på vissa vägavsnitt.

Ett ganska långt vägavsnitt som såg ut såg här gjorde att medelhastigheten sjönk ganska drastiskt.

Några stycken slott och borgar passerade jag där dom låg uppe på bergstopparna och kollade ner på mig.

Benkyrkan i Kutna Hora. Det var här jag utnyttjade Japanernas medfödda artighet och knödde mig fram till dörren och tryckte av några bilder.

Det hade varit intressant att gå in och titta ordentligt, men kroppen sa att den inte ville stå ute i solen och vänta i kön, alltså blev det inte så.

Efter Kutna Hora så fotsatte jag via småvägar mot Brno.

Landskapet öppnade upp sig och blev mer och mer stora öppna fält som just höll på att tröskas. Man märkte att det inte hade kommit speciellt mycket regn här heller då det var enorma dammoln efter alla maskiner ute på fälten, så kom man i vind på dom så var det bara att stänga visiret tills det kom klar luft igen.

Kom ut på motorvägen ett par mil från Brno och fortsatte färden mot banan. Välskyltat till banan gjorde att jag svängde av rätt och den prima skyltningen gjorde att jag hittade Motocamp A med en gång.

Vid incheckningen fick jag på mig ett armband med ett nummer på sig och motorcykeln fick ett likadant på styret. Detta fick/kunde inte tas av under hela vistelsen och skulle på anmodan alltid kunna visas upp. Varje gång när du skulle åka ut ur campingen fick man visa upp armbandet som kollades mot bandet på hojen så att de hade samma nummer, först efter det fick du åka ut. Samma procedur gällde varje gång jag skulle in på campingen. Detta gällde alltid utan några som helst undantag, men det kändes faktiskt bra att dom hade koll på att rätt hoj med rätt förare åkte ut ur campingen.

När man väl parkerat hojen på den bevakade parkeringen så var det bara att plocka loss alla grejer man skulle ha med sig och sedan var det bara att bära.

Det var en 15-20 m hög vall mellan parkeringen och den var brant. I härliga 37 grader och med mc-stället på sig var det underbart att utföra detta träningspass så därför gjorde jag den tre gånger innan jag kände att jag var klar med detta.

Det visade sig lite senare att alla bekvämligheter på campingen låg på andra sidan kullen från tälten. Ville du ta en öl, äta lite mat, duscha eller gå på toa fick man alltså klättar upp och sedan ner föt den här jädrans vallen. Jag vet ärligt talat inte hur många gånger jag gick upp och ner för den här vallen under dessa dagar.

Eftersom jag var ganska tidig så fanns det gott om platser att välja på, så jag valde en plats och satte upp tältet. Efter det gick jag och kollade hur campingens öl smakade.

Utsikt över delar av campingområdet stående på den omtalade vallen. Misstänkte att det junde bli trångt i närheten av staketet så jag valde att sätta upp mitt tält vid vallen istället.

Vi hade även en egen storbildsskärm på campingen.

Tältet är uppe stolen på plats och Svenska flaggan framme. Framsidan på tältet fälldes inte ner en enda gång under vistelsen här. På natten så drog jag upp insektsnätet och låg och sov uppe på sovsäcken.

Fin vänsterkurva utanför bild följt av en liten raksträcka, sedan denna högerkurvan följt av en lång raksträcka där man kan höra hojarna när dom laddar på med fullgas ner till nästa högerkurva. Här kommer jag att sitta bra och kolla.

Nu börjar det fylla på med tält, men ännu går det plats flera ännu. Jag häpnade faktiskt hur mycket saker fokl får med sig, det var ju faktiskt en mc-camping så allt som kom in på campingen har ju transporterats på motorcykel.

Dags för förtäring.

Så här såg himlen ut varje dag. Ibland drog det in några små tunna moln så att man trodde en stund att vi kommer att få lite skugga, men solen brände snabbt bort dessa eller vart de nu tog vägen.

Infarten till mc-parkeringen. Här sprang vakterna första dagen och hindrade folk från att ställa sig utan att lyckas. Alla hojar skulle stå inne på själva parkeringen. Till slut verkade dom ha gett upp.

Här är större delen av parkeringen. Här skulle alla parkera tyckte vakterna.

Ser lite kaosartat ut, men det var faktiskt ganska lätt att komma in och ut från parkeringen.

Många olika typer och modeller fanns det på parkeringen. En av de underligaste var nog denna gamla Yamahan med en sidovagn som såg större ut än hojen.

En bilfälg till bakhjul. Varför inte, man behöver ju inte lägga hojen i kurvorna.

En spännande framgaffelkonstruktion och även här satt det en bilfälg.

Det räcker ju naturligtvis inte med bara en sidovagn. Man måste ju också kunna koppla på en släpkärra också så att man får med all packning.

Här är en som tycker att han har gott om tid. Både polerad ram och polerade motorkåpor.

Jag som tycker att det är jobbigt att tvätta hojen ibland

Man behöver ju inte ha den största eller nyaste hojen för att åka till ett MotoGP

Nu fattar jag hur en del kan få med sig så mycket grejer på ho.jen

Avancerad fastsättning och stöldsäkert lås kompletterar denna fin konstruktion.

Fredag var det träningsdag för alla klasser. Ett förmiddagspass och ett eftermiddagspass.

Mellan passen passade jag på att åka till grannbyn där det låg en Lidlbutik där det inhandlades 6x2L vatten, lite gott att äta och så öl naturligtvis så att man slipper gå upp för den där jädrans vallen varje gång man vill ha en öl. Knepet är att gå med en tom drybag till vattentanken vid duschen och fylla den med kalvatten. Efter det går man tilbaka till tältet och hystar i alla ölen i drybagen och vips så har man ett kylskåp för öl

Kvalen under lördagen var också spännande att titta på med en del krascher i de kurvorna som jag satt och tittade på och på kvällen var det dags att göra sig klar för att gå upp till öltältet och liveshoven som skule komma.

Men innan kvällen så var ju det dags för helgens höjdare. Vi skulle ju köra banan med våra egna hojar.

I alla fall tre fjärdedelar av alla hade ställt upp på led vid infarten till banan. Innan man fick köra in så var det alkokontroll och om du klarade den fick du köra ut på banan. Vad jag kunde se så klarade alla denna kontrollen. På banan står en pitcar och väntar, bakom honom står det fyra stycken på rad med gula västar på sig och dessa fick under inga omständigheter passeras. När alla kommit ut på banan så kom det fyra bilar på rad bakom oss o ch dessa bilar fick man aldrig komma bakom. Dom var som fyra vallhundar som sköt fåren framför sig så att ingen skulle kunna hålla igen lite för att gasa på för att komma ikapp alla andra igen.

Tre varv fick vi köra, så nu kan jag säga att jag kört på GP banan i Brno.

Nu var det dags för liveband och öl.

Bandet var ett Tjeckiskt death metal band som faktiskt var ganska bra. Helt klart värda att sitta och lyssna på samtidigt som man drack öl.

Det roliga var att sångaren tyckte om att prata mellan låtarna och han pratade mycket. Problemet var att han bara pratade Tjeckiska så det var bara en väldigt liten del av publiken som förstod vad han sa. Men det var roligt och bra ändå. Det kanske berodde på ölen, inte vet jag.

Söndagen startade med varm up för att sedan fortsätta med racen.

Tjeckiskt Death metal band. Ingen aning om vad dom hette, men det gungade bra.

Han var bra på att vråla också, sångaren.

 

Varm up MotoGP

Starten på motogp 3

Trångt och många fighter i kurvorna de första varven

Starten på motoGP 2

Många startande i denna klassen gör att det pågår fighter över hela banan loppet igenom.

Ljudet är mäktigt när dom går ut på rakan och ger full rulle. Snacka om ståpäls.

Alla läktare är fyllda nu när vi närmar oss motoGP loppet.

Innan motoGP började kom Tjeckiska flygvapnet och flög över oss ett par gånger.

Startvarv på MotoGP

Mäktigt vrål när alla kommer samtidigt

Dovizioso tar ledningen före Rossi

Marques ligger knappt för Lorenzo

Det är inte mycket man ser av förarna när man står och tittar i en ytterkurva

Fantastiskt att se hur dom hanterar sina hojar

Det är faktiskt ståpäls när man hör ljudet när dom drar på fullt på rakan

Inte alla klarade vänsterkurvan

Varv två. Lorenzo har tagit sig förbi Marques

Loppet är över. Dovizioso tog sin första motoGP seger. Grattis till den.

Nu gällde det att ta sig ut innan vägarna korkades igen av alla som skulle åka hem. Enligt uppgift var det 193 000 åskådare som nu skulle trängas på de små vägarna innan man kommer ut på motorvägen.

Vi som bodde på motocamp A hade en stor fördel. Vi hade packat ihop allting och fått fast allt på hojarna mellan de olika loppen. När motoGP var slut och vi hade vinkat på alla deltagare var det bara att gå ner för den berömda vallen (ja, bara nerför den, för jag stod uppe på den och tittade på loppet) sätta oss på hojarna, komma överens om vem som skulle köra först och sedan var vi ute på vägen.

Vi mötte eller körde ikapp de första åskådarna som nu var på väg till fots någon kilometer inan dom kunde sätta sig på hojarna eller i bilarna för att börja åka hemåt, då var vi redan ute på motorvägen och hade börjat mata mil.

En rolig sak. När man kom ut på motorvägen mot Prag och man passerade broövergångar så stod det massor, och jag menar massor av folk på varje bro som vinkade och hejade på alla hojar som kom körandes. Det var en folkfest, inte bara på banan utan även efter loppen när alla skulle hem att stå på broar eller sitta jämte motorvägen och vinka och heja på alla hojar som kom åkandes. Alldeles fantastiskt.

Nu skulle ju inte jag köra så länge på motorvägen, utan efter att ha tankat och kört cirka 50 kilometer på den så vek jag av till lite lugnare småvägar och påbörjade min resa hemåt.

Efter att kommit av motorvägen så kom jag in på mindre vägar som gick i en vacker natur.

Pendlade mellan jordbrukslandskap och stora lövskogar eller vanliga tall/granskogar

 

Kvaliteten på vägarna skiftade ganska rejält från nya asfalt (inte så ofta) till vägar där man fick leta efter asfalten mellan hålorna.

Ofta var man innesluten av lövträden, så man åkte som i en tunnel långa sträckor.

Titta. Det finns lite asfalt mellan hålorna.

Det gäller att ta det lite lugnt på dessa vägarna. Man vill ju inte bli stående med punktering här.

Har ju lagningsgrejer med mig, men är osäker om man skulle kunna laga ett däck som gått i en håla med små plugg.

Emellanåt hade dom faktiskt lagat vägen också. Men bara på korta sträckor.

Så var jag tillbaka på campingen i Doksy. Samma camping, samma plats, samma pub och samma bild.

Efter ha campat sista natten i Tjeckien begav jag mig upp i bergen igen och siktade på gränsen.

En sak som hände mig ett par gånger som tog ett tag att klura ut, var att när man kom körande på vägen ute i ingenstans så dök det upp i en korsning en skylt om återvändsgata på den vägen jag åkte. Efter ett tag, det kunde vara allt från någon kilometer till någon mil så var vägen avstängd. Den kunde vara bortgrävd eller en bro kunde vara riven. Inga hänvisningsskyltar vart man skulle åka och gps:en visade envetet att jag skulle förbi vägarbetet. Eftersom jag inte visste vart jag skulle så var det bara att åka tillbaka till närmsta korsning och ta en väg på vinst och förlust och köra den tills gps:en började räkna om till en ny rutt som inte innehöll vägarbetet.

Tredje gången detta hände mig blev jag förbannad och bestämde mig för att gå till botten med detta. Jag åkte tillbaka samma väg jag kom och kollade vid varenda korsning om det fanns några hänvisningar utan att hitta några.

Väl tillbaka vid skylten om återvändsgata stannade jag och kollade noga. Då såg jag problemet. Dom hade satt upp tillfälliga vägskyltar som var exakt lika som de vanliga skyltarna, sen hade dom bara skyltat till närmaste by eller stad som låg närmast efter vägarbetet. Eftersom jag inte skulle dit så såg jag ju inte dessa namnen i gps:en.

Att jag upptäckte detta berodde på att de tillfälliga skyltarna som var samma som de vanliga satt på vanliga stolpar men var inte nergrävda utan stog i en gummifot.

När jag väl lärt mig detta gick jag inte på denna minan igen. Det kostarpå att vara trög. Jag får skylla på värmen.

 

När jag väl kom till gränsen så skulle jag ju ta en titt på deras Border Shop som jag såg på vägen ner.

Jag var även på jakt efter något till frun och eftersom det var massa salustånd längs trottoarerna i byn så tänkte jag att jag kunde gå runnt och kolla om jag hittasde något litet fint som var typiskt Tjeckiskt. Vad jag inte hade väntat mig var att alla dessa stånden sköttes av kineser och dom sålde bara massa kina krims krams. Inte något Tjeckiskt så långt ögat nådde. Varje gång jag stannade vid trottoaren och skulle gå av och titta på något stånd kom det en liten kines framspringandes med ett litet biljettblock och ville ha en euro i parkeringsavgift. Till slut tröttnade jag på denna cirkusen och åkte till Border Shopen istället.

När jag kom in i affären så förstod jag varför det bara var Tyska bilar på parkeringen. Detta var väl enda gången i mitt mc liv som jag önskade att jag hade en sidovagn eller kärra på hojen.

Man kan väl säga att det var minst halva priset mot de Border shopen vi handlar på när vi är i Tyskland. Framförallt hade dom även ett annat utbud förutom de vanliga sorterna som finns i Tyskland. Lite spännande flaskor hamnade i kundkorgen.

Efter att ha handlat lite mer än jag borde, försökte jag knöka ner allt i packväskorna och efter att ha lyckats med det efter en stund efter att ha stuvat om och arrangerat om lite så åkte jag över gränsen till Tyskland och körde autobahn till Rostock.

Inget spännande att skriva om färden till Rostock. Många vägarbeten som vanligt, men inga som orsakade några stopp eller direkta förseningar.

Väl i Rostock gick jag in i deras Border shop o ch fnissade över deras hysteriska priser och fnissade ännu mer över allt folk som trodde att dom gjorde fynd när dom handlade där. Jag sa inget till dom, dom får komma på det själva.

 

I Hamnen träffade jag på några Tyskar som skulle på mc semester i Sverigen. Västkusten upp och runt Vänern tilll Stockholm för att sedan åka östkusten ner igen. Gav dom lite tips bland annat om öarna på västkusten samt lite andra tips. Det skrevs duktigt på papperskartorna dom hade och dom var väldigt tacksamma över hjälpen. Till och med så tacksamma så att dom bjöd på öl i baren på båten. Men bara en, det är ju bara en sex timmar lång resa innan man ska åka av båten igen.

Framme vid gränsen och floden Elbe igen. Många små färjor gick fram och tillbaka över floden hela tiden.

Dom har i alla fall en härlig miljö att sitta och titta på medans dom åker färja

Gränsen mellan Tjeckien och Tyskland bestod av ………..Kineser.

Hade gärna tagit lite kort på cirkusen, men dom ville ha en euro för att stanna en stund så det fick vara

 

En av två Border shop som låg i denna byn.

Om man tittar på kartan så ligger det Border shop på alla vägar som leder in i Tjeckien från Tyskland.

Då infaller ju naturligtvis frågen. Vart åker all Tjecker och handlar?

Jag får nog prata med mina grannar här i byn, dom är från Tjeckien. Dom vet nog.

Undrar hur många gånger och hur många timmar man suttit och väntat på detta viset.

Det har ju blivit en och annan resa under åren och nästan varje gång har man suttit och väntat på färjor.

Så, då var årets resa slut. Inte så mycket åkande som det brukar vara, men det hanlade ju om hojar hela tiden.

Vad tyckte jag då:

Om MotoGP: Måste ses och ska absolut ses igen. Förhoppningsvis redan nästa år.

Motocamp A: Ett mycket bra alternativ om man kommer med hoj och bor i tält.

Tjeckien: Hmmm. Trevligt folk där nästan ingen kan Engelska. Inga skyltar, menyer eller annan information finns på annat språk än Tjeckiska. Vägkvaliten måste dom ha varit i Sverige och utbildat sig på.

Gränshandel: WOW!!

Autobahn: Jag tillhör väl den minoriteten av hojåkare som gillar autobahn. Man slukar mil förutom vid alla vägarbeten. Många roliga bilar och annat att titta på. Fantastiska rastställen.

Trelleborg-Rostock: Man kanske skulle ha bokat en hytt, men är man snål så är man. Annars är det en snabb och bekväm överresa med många avgångar under dygnet.

 

Så nu är det bara att börja fundera på nästa års resa/resor. Kanske kan motoGP i Assen vara ett alternativ för en försommarresa? Det var jättelänge sedan jag var i Norge. Kan det vara något? Nu är det faktiskt två år sedan som jag var på de Brittiska öarna, nästa år är det tre år sedan. Är det inte dags snart igen? Frankrike har blivit lite av en favorit, kan man lägga en rutt där nere kanske? Nordkap har jag inte varit på, låter kallt. Österut, Estland, Lettland Litauen, Polen mm?

Herre gud vilka problem jag har. Vart ska jag åka? Möjligheterna är oändliga, bara tiden som fattas. Tänk när man blir pensionär och har all tid i världen för att åka hoj, då jävlar ska det resas. Bara man har råd med hoj och hojresor när man blir pensionär. Men det är ju ett tag tills dess så det får man oroa sig för då. Nu får jag försöka komma på vad jag ska göra nästa år.